just nu inväntar jag en lunchlagning med dennis och tänker på hur underligt allting är. grannar utan tänder och skogsstigar som leder till taggtrådsavspärrade byggnader. det är så mycket nya människor. så många nya namn, som jag redan blandat ihop och kastat om alla bokstäver i. tänker på hur allting får mig att vilja gråta ibland, för att jag känner mig så glad. blixtarna från spårvagnsledningarna som gör mig rädd om kvällarna på väg hem från frölunda. alla människor som pratar med sig själva på spårvagnarna. vägen mellan kungsportsplatsen och domkyrkan som jag vet finns nu. textrader i låtar, som handlar om göteborg. allt det där som inte finns
hemma och som känns så nytt och vingligt, så nytt och spännande. till och med att slänga sopor i sopnedkastet känns som ett mindre äventyr.
måste diska min grötskål nu, dricka lite mer kaffe. titta ut genom fönstret och försöka andas in verkligheten.
ps: klicka på bilderna för bildkälla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar