Rom i gatuvy

Som sommaravslut åkte vi till Rom. 28 augusti, Ada, Lovisa, Elisabet och jag. Det var längesen jag förälskade mig i en stad. Längesen jag var i en ny överhuvudtaget. 30 graders intensiv värme och tre måltider intensiv vitlök per dag. En ny (men också otroligt gammal) helt oslagbar skyline åt vilket håll vi än vände. Alltså, titta: 

Känner mig närmare mig själv än vad jag gjort på länge. Kanske kan jag sluta oroa mig över att alla vänner ska lämna. Tillsammans, utan mig. Och kanske att bli kär i fel person egentligen är allra rättast. Kanske är det lättast, åtminstone lättare att vara jag, just nu i mig, om jag förälskar mig.
Jag går till en person nu och han lyssnar. Kanske att jag blir kär i honom också men kanske också att jag låter bli. Jag vet att han har barn. Kunde inte låta bli att fråga idag, om hans jul och hur den skulle firas. 

någon har tänt eld på hösten.

asså snälla någon. säg mig, vem är det som tänt eld på hösten. det ryms så många tidigare tider i mig nu och jag tror jag jag bor på gotland, i fårösund, i den orangea lägenheten, med rasmus. och jag tror att jag har svarte mosse, biskopsgårdens bästa skog som också min närmaste skog. att det bara är att dra på sig svarta joggingbralls och vandra uppför den hårt asfalterade backen. och så slår det mig. att det är nära också här. bara annan skog med annat vatten. stjärnhimmel att titta på. nya, fina, grannar. och kyrkogården, plötsligt är jag i uppsala. i svettig uppförsbacke påväg till engelska parken, gamla kyrkogården som min allra bästa vän. eviga promenader med jonatan, rebecka.
är ni också såhär? en jag känner sa att hon minns allt i årstider. att hon alltid blir extra känslig på vintern för att vintern ju var hennes och L:s årstid, allt bra och jobbigt som hände då, att det blir som tvång att uppleva det igen.
så: nu när träden utanför mitt fönster lyser brunt vill jag stolt utropa: alla mina tidigare höst, välkomna in i mitt krispiga bröst.

hösten 2011 flyttade jag hux flux ut ur en lat sommar i björklinge in i ett stökigt killkollektiv i biskopsgården. plötsligt med jobb och utan vänner geografiskt nära. läskigt först, men fina människor så som mika och dennis dök snabbt upp. främlingar med hundar blev promenadkompisar och 16 poesikursdeltagare blev ett tryggt fikagäng. ACK. denna magiska höst. jag romantiserar den och att vara 19 unga år varje varje dag. att springa i panik till sista vagnen en måndag från järntorget till kungsportsplatsen, att se min framtida man med kånken och dr martens på buss 20 (har aldrig mer sett han dock?) och att starta varje morgon med att sticka halsduk i sängen. 

hösten 2012 flyttade jag tillbaks till mitt älskade uppsala och insåg att det inte var så älskvärt längre, mest stressigt och lite tungt för sinnet. men bra dagar fanns, och de blev som extra bra. då träffade jag rebecka och gick promenader över väärldens vackraste kyrkogård. drömde kreativa drömmar och planerade nervöst resor.

åh, hösten 2013! jag flyttade till fårösund och började folkis. och flyttade snabbt ihop med DEN HÄR PERSONEN, aka Rasmus. ovanpå gamla ICAbutiken bodde vi med bara orangea möbler vi köpt för 100 kr på en laduloppis och hunden Tim, aka timbus2000. ahhhhh brain explosion på denna höst som började väldigt väldigt bra, för att sen iofs krascha lite mer mot vinterns kant, men ja ja, det är en annan årstid, en annan story.

hösten 2014. tillbaks i biskopsgården. är det inte konstigt att komma tillbaks? den här gången i ett ensamkollektiv och sökandes efter en bra kombo. ganska klen höst. för mycket vilt folkhögskoleliv i bagaget skulle jag säga, såhär i efterhand. men med rebecka närmre igen och louise också inom räckhåll fanns det fina helger. helt magiska skulle jag nog vilja säga. och så flyttade clara in nånstans strax innan hösten tog slut. det var bra! 

just-nu-hösten, 2015! en höst som precis börjat. numera bor jag i ö. gbg och går på kulturverkstan. jag har köpt nya stela byxor, blivit förkyld och so far ligger jag mest i min soffa och stirrar serier på netflix. MEN. jag gillar denna höst. jag gillar den särskilt för nuet. mm imorgon t.ex. har jag fest. ikväll kommer louise på besök. jag har haft en sån himla fin sjukvecka.  HEJDÅHEJ.

  

om natten

augusti blev inte en så bra månad för bloggande, men en bra för mycket annat. nu har jag bytt ålderssiffra, bostadsadress, huvudsysselsättning, inkomst samt nog också känslomässigt inre spektra. mycket utav oro och mycket utav lyckostorm denna månad. mycket stort, kärlek och död, åldrande och ungdomens glansiga dar, de som börjar bli mig lite slitna i kanten nu. men också avslagenheten, att stå och vänta på bussen i backa efter jobbet och icke känna någonting. röka en cigarett i väntan på att det överväldigande ska få ta sig tätt inpå, men istället åka hem, och låta sömnen komma före. mycket läskigt, skolstart och pirr, nya ansikten, de som flagnar och de som stannar kvar, något anonyma. kollegor som plötsligt, i sista sekund, omvandlas till nya vänner. pannkakor på sista dagen på jobbet. sista jobbdagen. dejter som rinner ut i sanden. men också klippor helt utan sand för det egna jaget att rinna ut i. flygplan och jorden sedd från ovan, ovana språk och taxibilar att ringa efter klockan tidig morgon. en overklighetskänsla. den kommer ur att knappt alls sova. en tempurmadrass. som formar sig efter kroppen. och kroppen, den som inte kan sluta frysa nu. inte alls.