Goddag Gdansk

Har för första gången sen jag kom hem från Gotland sovit i mindre än tio timmar och gått upp innan elva. Det känns starkt jobbat. Jag har i och för sig en himla vettig anledning. Pappa frågar mig om hur många skor jag har packat ner. Mamma frågar om jag inte ska ha med mig några flipflops. Nämligen, om ungefär tre timmar så ska hela familjen långbent placera sina fyra rumpor i vår stora bil. Vi ska brumma iväg mot Nynäshamn. Nynäshamn som alltid innebär GOTLAND. Nynäshamn som nu inte alls innebär Gotland. Superkonstigt. Men när vi kommer dit kommer vi svänga åt nåt annat håll. Åka efter skyltar där det står nåt i stil med "Färja mot Gdansk". Åka upp för bilrampen in på en helt främmande båt som ska ta oss till Polen.
Såhär nämligen:
Någon gång i våras, när jag var ute och promenerade med antagligen Joffan på stan (Eftersom jag och joffan alltid promenerade på stan i våras för att ingen av oss ville åka hem och göra skolarbete.) så ringde plötsligt min mamma. Notera att min mamma ringer i dessa tre situationer:
1. Klockan börjar bli konstigt mycket och jag är inte hemma.
2. Helg eller Lov-mornar för att inte låta mig och Sara sova till evigheten.
3. När jag är bortrest och har varit det i några dagar.
Jag svarade lite fundersam eftersom det var mitt på dagen och jag befann mig i Uppsala. Mamma sa: "Hej. vill du åka till Berlin i sommar?" Jag sa: "Ja. Om jag får festa."
Nu vet jag då inte hur mycket festande det blir, men då var det bestämt i alla fall.
Men ja, fortfarande - vi åker båt mot Polen. Men, såhär nämligen:
Vi tar med oss bilen. Hela långa vägen ner till Berlin. Då behövs en bilfärja. Och det går en bilfärja till Polen. som går klockan 18 ikväll. Kommer fram klockan 12 till Gdansk i morgon. Vi mellanpausar i Polen och badar på någon vacker badstrand. I två dagar ungefär. Sen fortsätter vi åka och ska vara i Berlin på lördag. Vi är där i en hel underbar vecka. På vägen hem sedan stannar vi dessutom i Skåne, närmare bestämt Österlen. Åh. Nu måste jag duscha och göra mig fin för båtfärd, och packa ner det sista.

Gotland i mat, gånger åtta.

Jag, Louise och Rebecka var på Gotland och cyklade runt. Blev blöta i regnet. Såg premiären av Harry Potter. Badade i Havet. Mös omkring i Visby. Men framförallt så åt vi så himla god mat. Eftersom all mat som man lagar utomhus på ett litet stormkök i solen blir så himla god. Och eftersom vi alltid (i alla fall jag) var så himla hungriga. Så för att hurra lite över den goda maten vi åt, här är den på bild. 

 

1. Lunch i Lickershamn: Rökt fisk köpt i fiskebod.
2. Världens godaste strandmiddag: Tomatsås med Pasta.
3. Rauk-promenads-mums: Smultronstrå
4. Café-lunch i Klintehamn: Pannkakor med grädde och sylt.
5. Lunch: Paella
6. Middag på stranden: Fiskpinnar med pulvermos. MMMM.
7. Innan-cykling-mat: Glass
8. Frukost: Havregrynsgröt med russin.

BRAVO

Igår träffade jag fina människor. Hannah köpte kolor. Som jag sedan omvandlade till ett bokomslag.

gotland heeej

när ganska många säkert peppar inför harry potter film, ligger och sover, sitter uppe och glor, är ute i natten, äter nattmackor, försöker överföra pengar eller klappar sina katter sitter jag här och är trött. hostar lite klent och laddar över musik på min mp3. vill gå och lägga mig. så att det raskt ska få bli i morgon. klockan 8.30 lämnar jag mitt hus och vandrar till louise. sedan åker vi till stockholm och sedan till nynäshamn. sen tar vi en stor båt över ett hav och hamnar på min absoluta favoritö. nämligen gotland.
jag kommer inte blogga någonting direkt när jag är borta. och har heller inte hunnit med att förbereda inlägg. så det blir lite paus här i ca. 10 dagar. sen kommer jag hem med bilder och saker att berätta!
så länge får ni lite gamla gotlandfavoriter. sov så gott sen!

år 2005. egentligen inte alls en favorit. men ett himla starkt minne. var sjuk i flera flera veckor. fick feber två dagar efter att vi kommit till gotland. hade så tråkigt att jag läste ultradåliga barnböcker. om docktor snuggles till exempel. den purunga jäveln. 

låt mig få presentera den fulaste bilden i världshistorien. japp. 

Peace - Bilder del ett

joffan på centralstationen. vi var på väg mot borlänge. med så himla mycket för mycket packning. 

Hannah. i deras camp. med fin fågeltatuering eeeh. som jag ritat!

Hannah utsmyckade tältet.

Lisa, Malin, Joffan

hela (nästan) deras camp, heja!

Hannah och Ellens tält. det står Harry Potter och Hemligheternas Kampare för er som ej ser!

30 Seconds to Amanda (P&L)

30 sekunder tillägnade Amanda. 30 sekunder av fin festival. 30 sekunder innehållandes snygg Jared.

För att sakta ner tiden

Har precis följt Hannah till bussen. Vaskat några hemskt utgångna gamla starköl längst med vägkanten. Kramat henne hejdå på kanske nästan 20 dagar. Känns lite sorgligt. Dock har dagen varit så fin så jag inte ledsen för någonting alls kan vara.

Vaknade 07.17 av att jag behövde fly ut ur min sovsäck. Försöka vifta bort värmen. Somnade om upp och ner med huvudet ut ur tältöppningen. Hela tiden rädd för att getingar skulle bygga bon i mitt hår. Nämligen så invigde jag och Louise i gotlandstältet i natt. Det var så bra!
Sen så har dagen fortsatt med mysfrukost, hemcykling fortfarande iklädd sovtröjan, underlig leverans av massa miljoner växter till min mamma och leverans av Hannah.

Hannah och jag spenderade vår tid vid sjön. Dök från bryggor och brev bruna (Hannah) i solen. 

SEN PLOCKADE VI SMULTRON. Så himla himla många.

Vi lyckades ta oss hem igen (efter att ha hittat massa mer smultron att plocka). Åt supergod mat som vi lagade i massa timmar och så lyssnade vi på Bon Iver. Hannah var fin och vi blev övermätta. Spelade gitarr och åt jättemycket smultron. Somnade nästan i gästsängen Tor som står på vår altan. Bråkade med Sture (min kattrackare alltså) och packade ihop. Gick till bussen och kramades hejdå.



 

D-D-Dance til' you get it right

Har fortfarande inte dresserat min hjärna tillräckligt för att klara av verkligheten utan spelscheman och festival riktigt känner jag. Men ta en titt på den här bilden va. Publik till The Concept. På Peace and Love. Jag är med.

Och så en liten bild på finheten själv. ÅH:

Sen så har jag filmer och suddiga bilder att dela med mig av! De kommer! Ett sant löfte japp! Men först kommer sömnen min. Som jag tycker ska lugna ner min fettohals och göra den normal igen. Vi säger så va. Godnatt!

Bilderna är förresten tagna av en Viktor Wallström och alldeles fräckt snodda ifrån rockfoto.

Peace Del Ett

Hej. (Nej.)
Det vill inte falla på plats. Jag har inte torrt öligt gräs i mina gummistövlar. Mina hälsenor fungerar, nästan. Sömn existerar även utan öronproppar. Jag minns inte doften av härsken öl och spya. Minns knappt hur skön en axel kan vara när allt mest verkar snurra. Har inte åtta kilos smuts under naglarna. Har speglat mig mer än två gånger idag. Sitter på min säng.
MIN SÄNG.
Får äta smör till frukost. Kan städa med ett resultat. Tystnaden ger mig tinnitus.

Jag sitter på min säng på mitt alldeles verkliga rum. Försöker fortfarande sortera det hela. Placera in i min hjärna, där allting hör hemma. I olika små fack. Sångarens i The Concepts ögon. Armand Mirpours lockar. Mando Diao Gustavs ord. Jared Letos kindben. Daniel Adams Ray's studsdans.

Peace and Love har slagit alla rekord. Har bott i tält med bästa Joffan. Jobbat och gjort hamburgare i rekordfart. Varit gladare än någonsin. Varit arg och rädd. Gråtit. Både på grund av lycka, förvirring, förtvivlat hjärta och återställningen. Återställningen som jag känner bara borde vara över nu. Som borde lämna min arma kropp och mitt trötta huvud ifred. Sov 18 timmar inatt. Tänker sova nu igen.

Den bästa spelningen

Kent. 2008. Peace and Love. Med Linns hand hårt i min.
Egentligen har jag inga ord för detta. Inga bilder heller. Eftersom vi stod så pass långt fram att jag tyckte det kändes tryggt att lägga min kamera innanför stängslet. Tänkte att jag kunde nå den senare eventuellt. Men nehejdå. Så fort det stora tygstycket som hängde för scenen for ner dör det upp en arme av armbågande män runtomkring mig. Alla var otroligt långa och ilska. Jag och Linn brev otroligt platta och alldeles utan luft. Vi var dock envisa. Mest Linn. Stod kvar på vår plats som förflyttade sig rad efter rad bakåt. Tillslut fattade vi läget. Vi kunde inte stå där vi stod. Det var inte ens roligt. Så vi slog oss bakåt. Och vips. Stod vi i en lagom trång röra. Såg Kent alldeles lagom bra. Jag började gråta. Vi stod bredvid två väldigt vackra pojkar. Sjöng med i alla texter. Struntade totalt i att våra ben egentligen var alldeles för trötta.