För att sakta ner tiden

Har precis följt Hannah till bussen. Vaskat några hemskt utgångna gamla starköl längst med vägkanten. Kramat henne hejdå på kanske nästan 20 dagar. Känns lite sorgligt. Dock har dagen varit så fin så jag inte ledsen för någonting alls kan vara.

Vaknade 07.17 av att jag behövde fly ut ur min sovsäck. Försöka vifta bort värmen. Somnade om upp och ner med huvudet ut ur tältöppningen. Hela tiden rädd för att getingar skulle bygga bon i mitt hår. Nämligen så invigde jag och Louise i gotlandstältet i natt. Det var så bra!
Sen så har dagen fortsatt med mysfrukost, hemcykling fortfarande iklädd sovtröjan, underlig leverans av massa miljoner växter till min mamma och leverans av Hannah.

Hannah och jag spenderade vår tid vid sjön. Dök från bryggor och brev bruna (Hannah) i solen. 

SEN PLOCKADE VI SMULTRON. Så himla himla många.

Vi lyckades ta oss hem igen (efter att ha hittat massa mer smultron att plocka). Åt supergod mat som vi lagade i massa timmar och så lyssnade vi på Bon Iver. Hannah var fin och vi blev övermätta. Spelade gitarr och åt jättemycket smultron. Somnade nästan i gästsängen Tor som står på vår altan. Bråkade med Sture (min kattrackare alltså) och packade ihop. Gick till bussen och kramades hejdå.