juljuljul

hej. jag blandar jobb, stress, skratt, tårar, hårda gator, ömma fötter, flygbiljetter hem, arbetsförmedlningsbesök, jordnötssmör, open mic-kvällar, grönsaker, cappucino, engelska, svenska, mataffärer, rödvin, kläder, brödsmulor, heltäckningsmattor och julklappar i en stor stor gryta. rör runt snurrar om. grytan är mitt huvud, min kropp står aldrig still. det enda jag inte gör just nu är att blogga. det kommer förhoppningsvis en dag, då jag är utan NI-nummer att vänta på och utan femtonmiljoner nya saker att lära mig på jobbet då det finns lite ork kvar till fotografier och ord. i alla fall: jag mår ändå helt okej, det gör jag! lite oroligt och gråtigt emellanåt, men bara emellanåt. på lördag flyttar jag till ett jättefint rum, på söndag flyger jag hem till lilla familjen. pussheeejjzzZZZZZzzZzzZZ.

nattprat - nutmeg

jag tänker på hur magisk slumpen är - hur bra det är att det finns så många människor. hur fint slottet lyser på natten hur, hur bra slaskregn kan kännas, hur vingligt det är att stressa i nedförsbacke, hur gott omelett luktar, hur förvirrande busstystem kan vara, hur det känns att vara på kanten mellan två språk, hur havet blåser en hårt i ansiktet, hur grönsaker smakar.
men mest tänker jag på alla dessa många människor. alla möten en har upplevt och alla en har kvar. hur de gör platser fantastiska, kvällar hur bra som helst. hur de även har en tendens att göra mig alldeles galen, utfallen ur mitt eget skinn mitt eget förnuft. varför får man inte behålla människor? samla dem i sitt album som bokmärken lätta som papp.
jo freja - för att människor är en svårare konstruktion än papper limm glitter färg. det är känslor och tankar och kött och blod och värderingar och åsikter och hjärtslag inblandade också. sånt jag inte har rätt att härska över och ta med mig just dit jag styr mina steg. mötena, de finns ju kvar ändå. kittlar mig under fötterna och klappar snällt på mitt hår. som glittriga bokmärken i mitt minne. godnatt.

mina fickor fylls av snö

åh hej hej hej. helt plötsligt är inte min tid samma sak som all tid i världen. den här veckan kommer jag ha jobbat 6 dagar. på olika små ställen. nästa vecka är jag uppskriven på tre pass på ett mysigt italienskt kafé, där jag förhoppningsvis kommer fortsätta få några pass i veckan december ut. har även tre olika boendeidéer som ligger i den okända framtiden och skvalpar. ska ut till Leith för en titt på ett rum att hyra på lördag, inväntar mejl och samtal.
ville mest bara säga det. få det snurriga ut ur huvudet lite.
plus att jag vill ge er lite poesi, på rim i konstig ordning, tadaaa!

Frågor fastnar i mitt sinne

som samlat skrot och damm

dansar, tömmer kroppen på all skam

skramlar runt på allt där inne.

Till december, mina fickor fylls av snö

jag ägnar mig åt skratten

stillsamt, helst om natten

tyst som en öde ö.

roasted duck

de första tårarna har lämnat ögonens trygga kant och de första snöflingorna har slaskat sig genom luften. nätterna är kallare än nånsin utanför täcket, frost på biltaken, risk för halka, allt jag kan prata om: att jag fryser.

har jobbat lite. igår och i förrgår provjobbade jag på asiatisk nudelrestaurang. hur gick det till - undrar jag. endast asiater och jag, världens största beställning som jag lyckades kaosa sönder, tusen olika nudelrätter att lära sig utantill. ehm ehm. fem små små små pund i timmen. vi får väl se vad det blir! nu inväntar jag att den läskiga chefen ska ringa mig. han som kom in på restaurangen igår och inte ens tittade på mig.
på torsdag ska jag jobba lite på ett annat ställe. oj vänta - torsdag är i morgon! och på söndag ska jag assistera på en modevisning på ett hotell. för att hålla er uppdaterade liksom.
jag är fast i en liten hemlängtansbubbla och bara önskar att allt ska falla på plats och lösa sig. jag håller på att börja gråta för allt, samtidigt som jag är helt oförtjänt glad oftast.
idag vilar jag. sover ut. låter de söndriga fötterna vara stilla. i alla fall en liten stund. ska väl söka liite jobb idag med, gå tillbaka till några ställen, dricka öl med främlingar ikväll. här kan ni som inte har instagram låta era ögon uppdateras också: pusshejs!

1. första advent precis innan svenskt luciatåg i kyrka i trinity. 2. hus - utan snö. 3. fynd! kanelbagel med russin - stillar nästan min lussebullehunger. 4. löjligt glittrig julgran på rosie street. 5. chaite på forest cafe, men rusk utanför fönstret. 6. i dag - morgontrött jag!

ps: jag och jonatan håller på med en bra sak förresten - vi har en diktjulkalender. där vi skriver en ny dikt varje dag, efter olika utmaningar som vi hittar på till varandra. ska publicera nåt snart!

scotland st.

har fortsatt med det här vandrandet. mina fötter är alldeles tillskrynklade av alla trappor, torg, nedförsbackar och långa bilgator. har varit överallt idag känns det som. överallt, kissnödig. och i den vanliga hungersnöden.
har delat ut CVn och lyckats norpa åt mig en liten intervju på Costa Coffee. dock ser det inte alltför ljust ut på just costa, då de vill anställa folk för ett år minst.. men en intervju, hurra!

black tea

ÅH GUD, är inledningsorden till alla mina tankar för tillfället. antingen för att jag dör av hunger i änden av en okänd gata, för att jag måste vända min blick upp mot otroligt fina hus, för att jag vill gråta av ensamhet, på grund av den fantastiska färgen alla hus här har, för att utsikten från broar och höga kullar är helt 23R#¤RF34t, för att jag snubblar så på min engelska, för att konstig alkis säger åt mig att han älskar mig, för att det finns en helt magisk kyrka i varje gatuhörn, för att gatumusikerna här ofta spelar säckpipa eller helt enkelt bara för att allt är så himla overkligt och tokigt.
egentligen vill jag fota ALLT jag ser. bara knöggla in det i kameran på minneskortet. men redan utan en kamera i högsta hugg känner jag hur det skriker VILSEN TURIST om mig. jag sneglar ner i min mobil i  google maps i smyg och jag vänder väg och går i cirklar. jag lägger så mycket fokus på att gå rätt, säga rätt, titta åt rätt håll för att se trafiken att jag har blivit så himla fumlig. jag snubblar på trottarkanter och river ner småpryttlar i butiker. krockar in i människor, hela tiden. så en kamera på det hela känns inte lämpligt för tillfället. det får komma senare. för det finns så mycket fint här, tro mig.
idag har jag förundrats över den stora julmarknaden som slagits upp i centrum. fyllts av dånande julmusik och stirrat kärleksfullt på en isrink. jag har fått en guidad tur av sonen i familjen jag bor hos. upp på höga höjder, ner för stora trappor, snabbt över fina gator. har även lämnat ut lite cvn, och hoppas på det bästa. hittade även ett vegankafe! heja! det har blivit några få foton, som jag snabbt tagit med min lilla kompaktkamera. diskret. suddigt. lite trist. men här får ni dem i alla fall! samt ett veganskt godisfynd från vegankaféet. pusss.

tandkräm

 hurra hurra hurra! mitt kära bagage har kommit ikapp mig. allt är helt och lite kyligt. tandkräm och deodorant, smycken och ögonbrynspennor, alla kläder och simba - NU FÅR NI ALDRIG LÄMNA MIG IGEN OKEJ. förstår materialismen så himla himla väl just nu. saker är bäst.

även ett hurra hurra hurra för min kära mamma som fyllerere år idag. grattis! ♡♡♡

nu har jag svikit alla i min familj då det gäller födelsedagssammanhang. rättvisan är skipad.

stockholm, köpenhamn, london, edinburgh

tillåt mig att presentera mina flygbiljetter samt ett par illaluktade blä-fötter. nämligen var flyget från stockholm så sent att jag missade anslutande i köpenhamn och kom fram till edinburgh först nio på kvällen, istället för halv tolv på dagen. mitt bagage hann inte med samma röriga väg via london som jag lyckades ta, och är i oslo nu på ensamfest, förhoppningsvis på väg hitåt. därav strump-, deodorant-, kläd- och adapterbrist.
min röriga väg via london gick på ett ungefär till såhär:
när jag väl kommit till köpenhamn, så himla himla sen, vidareskickad med kommentarer så som "vi kan inte säga vad du ska göra, men du kan ju hoppas att ditt andra flyg också är sent" "vi kan inte hjälpa dig här, men då du kommer till köpenhamn ska du prata med dem på tranfer centre, så hjälper de dig där"
fick jag dessa alternativ: antingen köpa en biljett själv, för egna pengar, till edinburgh. eller skickas vidare till oslo för att få flyga nästa dag. jag kände mest för att skratta. eller gråta. fast mest svettades jag nog, med alla mina tjockaste kläder på mig för att undvika överviktig väska.
men sen, helt plötsligt så ringde norwegian till den snälla kvinnan på transfer centre och sa att VI KÖPER EN BILJETT. via british airways, från london. låt dem flyga med norwegian till london, NU.
så vips fick jag ett snabbt nedskrivet bokningsnummer och tillsägelsen att springa till gate D103 på en gång, då flyget skulle gå om en halvtimme. väskan min fick bli ett senare problem
så, jag hann med londonflyget, irrade runt bland bagagebandet, anmälde mitt bagage som bortglömt och vilse i den stora världen, hittade fram till rätt terminal, hittade incheckningsautomaterna, misslyckades med att skriva ut min biljett eftersom jag råkade svara nej på att jag förstod att man inte fick ha med sig livsfarliga saker på planet, pratade med personal och försäkrade att jag inte ville någon något illa, fick min biljett, irrade runt i panikhunger och magont på gatwick då allt innehöll ost, satt på blåa stolar och stirrade som en galen, tog tag i mig själv och hittade en macka med endast hummus och grönsaker i, åt chips, tittade på gamla människor, återuppstod lite, fick tiden att gå, höll koll på infotavlan, noterade gatenummer, gick till gaten, hörde skottska precis överallt, lyckades höra  när min rad skulle gå på planet, satt brevid en väldigt konstig gubbe och sov så fult som jag aldrig sovit.

alltså. nu när jag skriver det här låter jag ju som världens klant. men ändå så klappar jag mig själv lite på axeln. jag tog mig fram tillslut, gav min väska en adress att anlända till tillslut, blev upphämtad på flygplatsen tillslut, fick åka genom edinburgh på kvällen tillslut, fick komma fram till den OTROLIGT FINA lägenheten tillslut, fick gå och lägga mig till slut.
nu sitter jag här. har klappat katter och köpt sojamjölk idag. ville gråta när jag klev ut ur dörren i morse och man kunde se nedför hela gatan. ska leta reda på strumpor och en bra väg in till centrum. försöka låta bli att gå vilse, hoppas att väskan anländer snart.
nu ska jag borsta mina tänder. här har ni mitt rum och min gata. PUSS VA.

edinburgh

jag längtar och peppar. somnade så otroligt glad igår kväll, längtan börjar slå bort nervositeten. jag har skrivit ut jättemånga CVn, jag har köpt en adapter, jag har växlat pengar, jag har skrivit ut mina flygbiljetter. bara packandet kvar. hejahej!
alla bilder är brutalt snodda från pinterest. källor hittar ni här.

få sig att falla

som att vakna alldeles pigg, frukostsugen och sprallig redan klockan sju på morgonen. smarta morgonpasset och ett fniss som orkar sig ut. tända lampan vifta på tårna. tänka på dagen, känna hur saker kommer bli gjorda.
men sen bara vips. jag somnar om. vaknar igen först halv elva och känner mig bara som i fel form för dagen, fel form för att ringa akademiska sjukhuset ringa indiska ambassaden övervinna words formatmallar.
inom mig slåss längtan och oro mot varandra. räcker engelskan till? hur kommer mörka juliga gator kännas? vems axel ska jag gråta mot då tröttheten slår allt ur led? vilka caféer kommer finnas i mitt område? finns det sojamjölk och tofu även där?
men alltså. GLITTRET. glittret som jag föreställer mig, det enda jag kan föreställa mig. det och hur bra min lurviga kappa kommer passa in. ingenting annat. på riktigt är allt annat bara en syn med ögon alldeles för dåliga för att se. glasögonfri utsikt. suddig, blurrig. svart bara två meter framåt, så som en tant på ica luthagen förklarade det för mig häromveckan. kan se mig själv gå på köpenhamns flygplats, nacken i spärrläge, i panik läsandes riktningsbeskrivningar. eller, kan jag ens det? nej. inte ens det. så nu låter jag bli! nu tar jag mig själv i kragen. studsar ur den fula sovtröjan och slår på lite galen musik. sån musik som man inte ens kan vara trött till. BRA. hejs.
förresten. tre veganska frukostar på sistone:

1. hemgjord müsli med sojamjölk, kamomillte, pitabröd. 2. gröt med hallon, blåbär, kokos och solrosfrön, grapejuice, gotlandste. 3. blåbärspaj, fin crisp med tahini och honung, grönt te.

min vän havet

allt jag borde tänka på är barn som dör i palestina. istället åker jag hem snabbtsnabbt på min cykel kramar främlingar hejdå kramar vänner hejdå vet att det blir länge till nästa gång nu till nästa gång vi ses och även om jag också vet att vi faktiskt hör ihop så vågar jag inte riktigt lita på att tiden kommer föra oss ihop på att du inte kommer hitta någon bättre.
jag är så arg på så mycket samtidigt som jag är så glad och så rädd. tittar på världen jag är van vid med ögon som är så nya. nya och lite ledsna, hejdåtagande adjö. allt tar toner som i vackra fotografier, nostalgiskt  suddigt varmt och lite nött. som glada barn springer de runt i magen på mig. känslorna. far upp i huvudet gör mitt ansikte rött. jag kramar frågar tittar. håller handen längtar efter handen på min rygg. om en veckas tid är sista kvällen kommen. sista kvällen på min sängs trygga kant, sista familjekonversationen utanför mitt rums trygga väggar, sista takfönstertitten ut i det totalt mörka. och det känns sorgligt, sorgligt för att det känns bra, bra för att det känns viktigt. inte omöjligt inte svårt. jag har aldrig åkt taxi själv förut och jag har aldrig haft en fågel i handen. jag har flugit ensam men aldrig utan ett uppmötande på mottagande flygplansplats.
om en vecka, edinburgh, då är jag nästan din.

jag tittar på allt med sista-gången-ögon. mitt rum, hannahs sovande lockar, mostrars glada skratt. 

Ur skrivboken

eftersom jag sliter mig så mellan domäner tänkte jag förenkla lite, och bara infoga nåt gammalt. samla mig lite. 

16 OKTOBER 2012
har en frustrerande dag. när inget riktigt vill bli sig gjort, när idéerna i mitt huvud lönnmördar varandra försöker stå i fokus allihop, när sovkläderna känns klistrade mot kroppen, lägenhetsväggarna likaså. efter 20 års eftertänksamhet, känslokännande och sinnesforskande vet jag fortfarande inte i vilken låda jag ska lägga mig själv dagar som dessa. hur jag ska trassla ut kreativitetsklumpen i bröstet, hur jag ska ta mig ut på den där promenaden som jag vet vill mig bra ändå. uäk säger jag bara. nu tänker jag sätta mig i soffan och lyssna på mika och skriva i min skrivbok. i alla fall är det min idé nu, den kommer säkert hinna ändra skepnad innan jag ens rest mig bort från datorns skärm. aja. lite gammalt och göttigt ur min allra bästaste vän: skrivboken.

sextonveckor

åh. tjenis penis och hej. jag har ett hjärtrace i bröstkorgen och måste lära mig hur jag kopplar min blogg lös från facebooks publikationer. igår gjorde jag och hannah en reseblogg. idag översätter jag mitt cv till det engelska språket. mycket på gång. om en och en halv veckan är jag på andra sidan havet och bor i ett hus med röd dörr och brungråa stenväggar. ska nog fira detta med lite stuvade makaroner snart. 

snyggheten:

Paprika

Hej. Jag hoppar mellan bloggar som en stucken gris. Slänger ur mig texter samt bilder på i alla fall tre olika platser för mycket. De hemliga orden och de väl anpassade. Samtidigt som jag springer in på nya bloggdomäner, skapar nya användare. Hittar på nya namn, nya teman. Hela tiden i en inbillning av att nu. Här nu nu här. Kommer min kreativitet att stanna, bli strukturerad och fin. Välskrivna texter kommer flöda ur fingertopparna på mig, fantastiska bilder kommer kläckas ur min kamera. 

Vilket aldrig går. Resultatet blir endast evig förvirring och TIMMAR spenderade i kodmallar. Dock fick jag världens lust att logga in här nu. Ladda upp några av flertalet fina bilder från min kamera. Få skriva lite andra ord än facebookskryt och twitterfyndigheter. Andra ord än snygga tumblrmeningar och instagramosanningar. Lite ärlighet för en gångs skull: mitt liv känns rätt tomt. Jag skrattar och mår bra och stickar och känns snäll mot mig själv. Men ändå, denna saknad. Telefontystnad och konstig väntan. Det känns väldigt dumt. 
Här: Ylva hade Allahelgona-middag i lördags!

heje

Jag har plötsligt en idé om blogger igen. Vilket var länge sen. Har sug efter ett fotoalbum av nåt slag, nu när facecook inte längre finns i mitt hjärta. Eller rättare sagt, som en vagel i mitt öga.