nattprat - nutmeg

jag tänker på hur magisk slumpen är - hur bra det är att det finns så många människor. hur fint slottet lyser på natten hur, hur bra slaskregn kan kännas, hur vingligt det är att stressa i nedförsbacke, hur gott omelett luktar, hur förvirrande busstystem kan vara, hur det känns att vara på kanten mellan två språk, hur havet blåser en hårt i ansiktet, hur grönsaker smakar.
men mest tänker jag på alla dessa många människor. alla möten en har upplevt och alla en har kvar. hur de gör platser fantastiska, kvällar hur bra som helst. hur de även har en tendens att göra mig alldeles galen, utfallen ur mitt eget skinn mitt eget förnuft. varför får man inte behålla människor? samla dem i sitt album som bokmärken lätta som papp.
jo freja - för att människor är en svårare konstruktion än papper limm glitter färg. det är känslor och tankar och kött och blod och värderingar och åsikter och hjärtslag inblandade också. sånt jag inte har rätt att härska över och ta med mig just dit jag styr mina steg. mötena, de finns ju kvar ändå. kittlar mig under fötterna och klappar snällt på mitt hår. som glittriga bokmärken i mitt minne. godnatt.