om natten

augusti blev inte en så bra månad för bloggande, men en bra för mycket annat. nu har jag bytt ålderssiffra, bostadsadress, huvudsysselsättning, inkomst samt nog också känslomässigt inre spektra. mycket utav oro och mycket utav lyckostorm denna månad. mycket stort, kärlek och död, åldrande och ungdomens glansiga dar, de som börjar bli mig lite slitna i kanten nu. men också avslagenheten, att stå och vänta på bussen i backa efter jobbet och icke känna någonting. röka en cigarett i väntan på att det överväldigande ska få ta sig tätt inpå, men istället åka hem, och låta sömnen komma före. mycket läskigt, skolstart och pirr, nya ansikten, de som flagnar och de som stannar kvar, något anonyma. kollegor som plötsligt, i sista sekund, omvandlas till nya vänner. pannkakor på sista dagen på jobbet. sista jobbdagen. dejter som rinner ut i sanden. men också klippor helt utan sand för det egna jaget att rinna ut i. flygplan och jorden sedd från ovan, ovana språk och taxibilar att ringa efter klockan tidig morgon. en overklighetskänsla. den kommer ur att knappt alls sova. en tempurmadrass. som formar sig efter kroppen. och kroppen, den som inte kan sluta frysa nu. inte alls. 

östergarnslandet

klev i måndags upp 04:00 för att åka till landvetter och sedan flyga till gotland. har varit där i en vecka nu och hunnit åka hem igen. mestadels har jag gjort inget. så. himla. bra. en paus i denna kaossommar. bara: havet, sysne fiskaffär, sova i trädgården, keramik, kvällspromenader och mat.
mest har jag fotat analogt, så först kommer en liten blandning ur telefonen.

efter att ha kommit fram och blivit uppmött av mamma och pappa i rutiga semesterskjortor skyndade vi oss tillbaka hem till stugan och sedan ner till havet. var där ungefär resten av veckan.

ahhh, sanden och solen. och mycket bra sommarprat i öronen! Åsa Jinder! lyssna!

en dag åkte vi på medeltidsmarknad i gammelgarn. där fanns det illrar!!!! och en oxe som barn fick rida på, bräkande får och honung och knäckäpplen. människor i medeltidskläder och en gammgubbe i playboy-hoodie. så ledsen att jag inte lyckades fota honom (jag försökte) :(

och så en annan dag åkte vi på små loppisar, som vanligt. jag drabbades icke av sakpanik detta år och köpte faktiskt en pastellfärgad hemma-dress för 15 kr som jag tänker att jag ska ha i nya läggan. så kan jag vara vacker/glassliknande när jag käkar chips och pillar mig mellan tårna.

en eftermiddag då jag vaknade med nackspärr i en badenbadenstol i trädgården (och med lite dreggel på ena axeln) tog jag mig i kragen och gick ut i skogen för att plocka...



BLÅBÄR. gick hem sen å bakade blåbärspaj för att hålla släkten vid gott humör. funkade bra!

mera strand! mmmmmmmm. havsljudet. mmm. nu är frukosten på balkongen pinsamt tyst utan havsbruset. plötsligt måste vi prata med varandra....

en eftermiddag när jag självbadade. hade tänkt ta mig ett nakendopp men då kom det ut en främmande gubbe ur skogen och klädde sig näck och plaskade i. blev liite obekväm *pryd* så jag tog på mig baddräktn å väntade ett litet slag innan jag ilade mig i. iiiil.

och så kom sista dagen (igår) och vi hängde i visby. jag blev mycket nostalgisk och längtade tillbaka in i dåtiden. till förrförra sommaren i visby då jag bodde med lisa [insert tusen hjärtan] och till visbyhäng under förra våren med rasmus [insert 500 hjärtan och 500 st 40kronorspizzor]. igår fikade vi lunch, jag sara och felix på världsbästa hedbergs bokkafe. felix åt en vegetarisk lunch! jag och sara hurrade. och så åt jag snickerskakan och skrek ett lyckoskrik inuti. jag vill vara här varje dag, bli bästis med all personal och alla stammisar och äta deras soppa/hummusmacka/snickerskaka rewind repeat.


sen (efter att vi gått omkring och blivit hungriga igen oki) köpte jag och sara pizza av en kille som tilltalade oss: självklart vänner. kanske för att vi var de enda kunderna på pizzerian i ett mkt hektiskt visby. men förvisso är ju familjen arvidsson/byström också kända över haven som vänskapliga typer. vi åt den i almis i sällskap av en gullig innestadskatt.

och sen satte jag mig i en gammal pestoklick vid strandpromenaden. men lika gla för de va ja för kolla på den här utsikten. som sockervadd! och den lilla medeltidstanten! fast sen åkte vi iofs till båten och vidare hemåt och då blev jag ledsen igen. ledsen och pestokladdig på klänningsröven. :(

tack å hej visby, ljugarn, skags, östergarn, gammelgarn, katthammarsvik och hhhavet för denna gång.

viktigt ps:
skulle sååå himla mycket vilja ha: en egen gotlandsstuga. pls någon? men eftersom det är ack så dyrt går en egen vilstol på gotlandsfärjan också bra, en sån som en kan se på teatrar ni vet, med mitt namn ingraverad på stolsryggen.

17.30

apokalypsens dag idag. hann med: kliva upp innan 06, jobba, lite saltholmen och bada havet innan göteborg blev till ett day after tomorrow. upprorisk himmel och brusig telefonlinje, jag tog vagnen in till stan. i akut potatismoshunger vimsade jag runt inne på hemköp då det blev mörkt pga att strömmen i hela göteborg tydligen hade gått (eller det var i alla fall vad det ryktades om i köerna inne på hemköp). på nåt vis fungerade kassorna ändå så jag fick (som tur var!!!!) köpa min potatis och åka hemåt. men alltså konstig grej: uppe i nordstan sen så lyste det så himla mycket. speciellt inne på din sko lyste det jättestarkt. har de en generator i nordstan? en generator för att shopping ska kunna fortgå? jag förstår ju att liseberg har en generator så att karuseller ska kunna bromsa trots strömavbrott och det är ju bra att sjukhus har generatorer så att det som måste funka ska kunna fortsätta funka. men... konsumtionen, är det så farligt om den stannar en liten stund??

SEN så fanns det ingen ström till spårvagnarna ofc så jag tog en apokalypsexpress (buss 52) till backaplan och det regnade så hårt att jag trodde älven skulle stiga och sluka oss då vi körde över bron.
det hände inte. men sen när spårvagnen väl kom var det faktiskt en riktigt stor pöl på spåret så att det skvätte lite och när jag kommit upp för mina trappor hade ungarna vattenkring i lerpölarna kring husen här. och nu hänger kläderna på tork! kul dag! mvg göteborg i dramatik idag!

masthuggsberget

Efter att ha druckit tjära-te på andra lång klättrade vi upp på masthuggsberget igårkväll. Hannah, jag, Nora, Oskar och Malte. Det är en bra grej, det här town with a view, även om cykelbenen ofta strejkar pga bro var jag än vänder. 

Det är bra att kunna klättra upp över staden ibland. Att se hur saker och ting hänger ihop. Var Lindholmen slutar och från vilket väderstreck Lisebergsskriken kommer. 

Vi pekade ut våra lägenheter. Nya, gamla, kommande. Mitt slitna orangea lägenhetshus på höstvädersgatan, Hannah och Oskars blivande tak i backa. Hittade Järntorget, min kommande skoltid.
Och hösten, nånstans hittade vi hösten. Hösten, tänk, snart flyttar vi, allihopa. Jag till redbergsplatsen, Hannah och Oskar till brunnsbo, Nora tillbaka till Sundsvall och Malte till Umeå. 

Och jag vet att en inte ska längta sig bort ifrån sommar. Det är liksom förbjuden handling och jag kanske inte längtar mig bort men hösten hallå hösten nu får du ändå gärna komma. 

9 juli / sorgenhjärtat

jag tror att jag börjar igen. till min hjälp, tillåt mig att presentera skrivboken och en natt då jag jobbade till dess att morgonen kom. slog mig rakt i skrattgroparna, i magen.

Tillbakaspolning: Gotland

allting är i överflöd och allting är någonting min hjärna inte rymmer. min hjärna rymmer, snabbt springer den bort. listor lämnas bakom - allt det där som måste göras, borde läsas, vill bli skapat. jag hittar gamla fotografier och jag förstår inte hur tiden hela tiden går. jag förstår inte hur mitt hjärna kan gå sönder om och om och om och om igen. blunda blunda blunda hårt hårt hårt och plötsligt är det sommar det är gotland det är 2012 och det ser ut nåt sånt här:

hur mitt liv skulle vara med mustasch

hej. jag glömmer inte bort men jag kommer verkligen inte ihåg heller. antingen är allt för dåligt. skört och sorgligt, tungt och dumt. tankar som skalar av sitt eget skinn, blottar sig i ekot. hälsenor som trasslar, tid som kommer bort. trötthet som slår mig ur led. eller. antingen är allt otroligt. magiskt så det gör ont. jag gör allt i ultrarapid, och inget känns svårt. andas med ögonen, tar in allt. skrattar med främlingar, och vet ni hur svårt det är. struntar i att sova. äter allt som smakar gott. säger hejdå utanför min röda port och ingenting står still.
i vilket fall så kommer det i kläm. det här. att sortera, att göra saker med viss självkontroll. att formulera en vardag som både är självklart självständig, stormig och stark.
jag är klar med jag är över hela
idag gick jag upp och åt frukost sedan tittade jag på friends sedan gick jag, sanni och roger till en city farm och klappade på djur och skrattade åt grisar. sedan gick vi hem igen och sen gick jag till caffe lucano och mitt gamla jobb. sen gick jag till nicholson street och försökte hitta dolda skatter (typ mysiga indiska kafeer) sedan gick jag till real foods och spenderade mina drickspengar. sedan gick jag hem och lagade quinoa. sedan åt jag flapjacks och tittade på fransk thriller.
jag är klar med jag är över det. torrt och tråkigt, tydligt och sant. dokumentation avklarad dag. inget får glömmas, allt finns kvar. rädslan.
torrt och tråkigt, jag försöker komma över den nu. fobin. för att saker och ting som är förbi aldrig mer kommer komma tillbaka. resultatet? obetydande uppradanden av sysslor. foton på allt. kilon i överflöd av saker jag ändå aldrig orkar se igenom. så jag tonar ner på dagboksformen, låter kameran vila lite. jag fotar fortfarande, får ändå inte sluta. jag fotar inte ofta men jag fotar mer ofta än aldrig. jag fotar fina hus. jag fotar felix som äter brittiska saker. fotar träd som kyrkogårdstak.
jag försöker göra för mig själv istället för nån annan. eller, så är det helt tvärt om?
snurrigt. nu känns det som att min obekväma säng ska flyga bort. jag mår bra. det är väl kanske det man vill höra, men det är också det som är sant. puss hej.

nattprat - nutmeg

jag tänker på hur magisk slumpen är - hur bra det är att det finns så många människor. hur fint slottet lyser på natten hur, hur bra slaskregn kan kännas, hur vingligt det är att stressa i nedförsbacke, hur gott omelett luktar, hur förvirrande busstystem kan vara, hur det känns att vara på kanten mellan två språk, hur havet blåser en hårt i ansiktet, hur grönsaker smakar.
men mest tänker jag på alla dessa många människor. alla möten en har upplevt och alla en har kvar. hur de gör platser fantastiska, kvällar hur bra som helst. hur de även har en tendens att göra mig alldeles galen, utfallen ur mitt eget skinn mitt eget förnuft. varför får man inte behålla människor? samla dem i sitt album som bokmärken lätta som papp.
jo freja - för att människor är en svårare konstruktion än papper limm glitter färg. det är känslor och tankar och kött och blod och värderingar och åsikter och hjärtslag inblandade också. sånt jag inte har rätt att härska över och ta med mig just dit jag styr mina steg. mötena, de finns ju kvar ändå. kittlar mig under fötterna och klappar snällt på mitt hår. som glittriga bokmärken i mitt minne. godnatt.

roasted duck

de första tårarna har lämnat ögonens trygga kant och de första snöflingorna har slaskat sig genom luften. nätterna är kallare än nånsin utanför täcket, frost på biltaken, risk för halka, allt jag kan prata om: att jag fryser.

har jobbat lite. igår och i förrgår provjobbade jag på asiatisk nudelrestaurang. hur gick det till - undrar jag. endast asiater och jag, världens största beställning som jag lyckades kaosa sönder, tusen olika nudelrätter att lära sig utantill. ehm ehm. fem små små små pund i timmen. vi får väl se vad det blir! nu inväntar jag att den läskiga chefen ska ringa mig. han som kom in på restaurangen igår och inte ens tittade på mig.
på torsdag ska jag jobba lite på ett annat ställe. oj vänta - torsdag är i morgon! och på söndag ska jag assistera på en modevisning på ett hotell. för att hålla er uppdaterade liksom.
jag är fast i en liten hemlängtansbubbla och bara önskar att allt ska falla på plats och lösa sig. jag håller på att börja gråta för allt, samtidigt som jag är helt oförtjänt glad oftast.
idag vilar jag. sover ut. låter de söndriga fötterna vara stilla. i alla fall en liten stund. ska väl söka liite jobb idag med, gå tillbaka till några ställen, dricka öl med främlingar ikväll. här kan ni som inte har instagram låta era ögon uppdateras också: pusshejs!

1. första advent precis innan svenskt luciatåg i kyrka i trinity. 2. hus - utan snö. 3. fynd! kanelbagel med russin - stillar nästan min lussebullehunger. 4. löjligt glittrig julgran på rosie street. 5. chaite på forest cafe, men rusk utanför fönstret. 6. i dag - morgontrött jag!

ps: jag och jonatan håller på med en bra sak förresten - vi har en diktjulkalender. där vi skriver en ny dikt varje dag, efter olika utmaningar som vi hittar på till varandra. ska publicera nåt snart!

black tea

ÅH GUD, är inledningsorden till alla mina tankar för tillfället. antingen för att jag dör av hunger i änden av en okänd gata, för att jag måste vända min blick upp mot otroligt fina hus, för att jag vill gråta av ensamhet, på grund av den fantastiska färgen alla hus här har, för att utsikten från broar och höga kullar är helt 23R#¤RF34t, för att jag snubblar så på min engelska, för att konstig alkis säger åt mig att han älskar mig, för att det finns en helt magisk kyrka i varje gatuhörn, för att gatumusikerna här ofta spelar säckpipa eller helt enkelt bara för att allt är så himla overkligt och tokigt.
egentligen vill jag fota ALLT jag ser. bara knöggla in det i kameran på minneskortet. men redan utan en kamera i högsta hugg känner jag hur det skriker VILSEN TURIST om mig. jag sneglar ner i min mobil i  google maps i smyg och jag vänder väg och går i cirklar. jag lägger så mycket fokus på att gå rätt, säga rätt, titta åt rätt håll för att se trafiken att jag har blivit så himla fumlig. jag snubblar på trottarkanter och river ner småpryttlar i butiker. krockar in i människor, hela tiden. så en kamera på det hela känns inte lämpligt för tillfället. det får komma senare. för det finns så mycket fint här, tro mig.
idag har jag förundrats över den stora julmarknaden som slagits upp i centrum. fyllts av dånande julmusik och stirrat kärleksfullt på en isrink. jag har fått en guidad tur av sonen i familjen jag bor hos. upp på höga höjder, ner för stora trappor, snabbt över fina gator. har även lämnat ut lite cvn, och hoppas på det bästa. hittade även ett vegankafe! heja! det har blivit några få foton, som jag snabbt tagit med min lilla kompaktkamera. diskret. suddigt. lite trist. men här får ni dem i alla fall! samt ett veganskt godisfynd från vegankaféet. pusss.

stockholm, köpenhamn, london, edinburgh

tillåt mig att presentera mina flygbiljetter samt ett par illaluktade blä-fötter. nämligen var flyget från stockholm så sent att jag missade anslutande i köpenhamn och kom fram till edinburgh först nio på kvällen, istället för halv tolv på dagen. mitt bagage hann inte med samma röriga väg via london som jag lyckades ta, och är i oslo nu på ensamfest, förhoppningsvis på väg hitåt. därav strump-, deodorant-, kläd- och adapterbrist.
min röriga väg via london gick på ett ungefär till såhär:
när jag väl kommit till köpenhamn, så himla himla sen, vidareskickad med kommentarer så som "vi kan inte säga vad du ska göra, men du kan ju hoppas att ditt andra flyg också är sent" "vi kan inte hjälpa dig här, men då du kommer till köpenhamn ska du prata med dem på tranfer centre, så hjälper de dig där"
fick jag dessa alternativ: antingen köpa en biljett själv, för egna pengar, till edinburgh. eller skickas vidare till oslo för att få flyga nästa dag. jag kände mest för att skratta. eller gråta. fast mest svettades jag nog, med alla mina tjockaste kläder på mig för att undvika överviktig väska.
men sen, helt plötsligt så ringde norwegian till den snälla kvinnan på transfer centre och sa att VI KÖPER EN BILJETT. via british airways, från london. låt dem flyga med norwegian till london, NU.
så vips fick jag ett snabbt nedskrivet bokningsnummer och tillsägelsen att springa till gate D103 på en gång, då flyget skulle gå om en halvtimme. väskan min fick bli ett senare problem
så, jag hann med londonflyget, irrade runt bland bagagebandet, anmälde mitt bagage som bortglömt och vilse i den stora världen, hittade fram till rätt terminal, hittade incheckningsautomaterna, misslyckades med att skriva ut min biljett eftersom jag råkade svara nej på att jag förstod att man inte fick ha med sig livsfarliga saker på planet, pratade med personal och försäkrade att jag inte ville någon något illa, fick min biljett, irrade runt i panikhunger och magont på gatwick då allt innehöll ost, satt på blåa stolar och stirrade som en galen, tog tag i mig själv och hittade en macka med endast hummus och grönsaker i, åt chips, tittade på gamla människor, återuppstod lite, fick tiden att gå, höll koll på infotavlan, noterade gatenummer, gick till gaten, hörde skottska precis överallt, lyckades höra  när min rad skulle gå på planet, satt brevid en väldigt konstig gubbe och sov så fult som jag aldrig sovit.

alltså. nu när jag skriver det här låter jag ju som världens klant. men ändå så klappar jag mig själv lite på axeln. jag tog mig fram tillslut, gav min väska en adress att anlända till tillslut, blev upphämtad på flygplatsen tillslut, fick åka genom edinburgh på kvällen tillslut, fick komma fram till den OTROLIGT FINA lägenheten tillslut, fick gå och lägga mig till slut.
nu sitter jag här. har klappat katter och köpt sojamjölk idag. ville gråta när jag klev ut ur dörren i morse och man kunde se nedför hela gatan. ska leta reda på strumpor och en bra väg in till centrum. försöka låta bli att gå vilse, hoppas att väskan anländer snart.
nu ska jag borsta mina tänder. här har ni mitt rum och min gata. PUSS VA.

få sig att falla

som att vakna alldeles pigg, frukostsugen och sprallig redan klockan sju på morgonen. smarta morgonpasset och ett fniss som orkar sig ut. tända lampan vifta på tårna. tänka på dagen, känna hur saker kommer bli gjorda.
men sen bara vips. jag somnar om. vaknar igen först halv elva och känner mig bara som i fel form för dagen, fel form för att ringa akademiska sjukhuset ringa indiska ambassaden övervinna words formatmallar.
inom mig slåss längtan och oro mot varandra. räcker engelskan till? hur kommer mörka juliga gator kännas? vems axel ska jag gråta mot då tröttheten slår allt ur led? vilka caféer kommer finnas i mitt område? finns det sojamjölk och tofu även där?
men alltså. GLITTRET. glittret som jag föreställer mig, det enda jag kan föreställa mig. det och hur bra min lurviga kappa kommer passa in. ingenting annat. på riktigt är allt annat bara en syn med ögon alldeles för dåliga för att se. glasögonfri utsikt. suddig, blurrig. svart bara två meter framåt, så som en tant på ica luthagen förklarade det för mig häromveckan. kan se mig själv gå på köpenhamns flygplats, nacken i spärrläge, i panik läsandes riktningsbeskrivningar. eller, kan jag ens det? nej. inte ens det. så nu låter jag bli! nu tar jag mig själv i kragen. studsar ur den fula sovtröjan och slår på lite galen musik. sån musik som man inte ens kan vara trött till. BRA. hejs.
förresten. tre veganska frukostar på sistone:

1. hemgjord müsli med sojamjölk, kamomillte, pitabröd. 2. gröt med hallon, blåbär, kokos och solrosfrön, grapejuice, gotlandste. 3. blåbärspaj, fin crisp med tahini och honung, grönt te.

min vän havet

allt jag borde tänka på är barn som dör i palestina. istället åker jag hem snabbtsnabbt på min cykel kramar främlingar hejdå kramar vänner hejdå vet att det blir länge till nästa gång nu till nästa gång vi ses och även om jag också vet att vi faktiskt hör ihop så vågar jag inte riktigt lita på att tiden kommer föra oss ihop på att du inte kommer hitta någon bättre.
jag är så arg på så mycket samtidigt som jag är så glad och så rädd. tittar på världen jag är van vid med ögon som är så nya. nya och lite ledsna, hejdåtagande adjö. allt tar toner som i vackra fotografier, nostalgiskt  suddigt varmt och lite nött. som glada barn springer de runt i magen på mig. känslorna. far upp i huvudet gör mitt ansikte rött. jag kramar frågar tittar. håller handen längtar efter handen på min rygg. om en veckas tid är sista kvällen kommen. sista kvällen på min sängs trygga kant, sista familjekonversationen utanför mitt rums trygga väggar, sista takfönstertitten ut i det totalt mörka. och det känns sorgligt, sorgligt för att det känns bra, bra för att det känns viktigt. inte omöjligt inte svårt. jag har aldrig åkt taxi själv förut och jag har aldrig haft en fågel i handen. jag har flugit ensam men aldrig utan ett uppmötande på mottagande flygplansplats.
om en vecka, edinburgh, då är jag nästan din.

jag tittar på allt med sista-gången-ögon. mitt rum, hannahs sovande lockar, mostrars glada skratt. 

Ur skrivboken

eftersom jag sliter mig så mellan domäner tänkte jag förenkla lite, och bara infoga nåt gammalt. samla mig lite. 

16 OKTOBER 2012
har en frustrerande dag. när inget riktigt vill bli sig gjort, när idéerna i mitt huvud lönnmördar varandra försöker stå i fokus allihop, när sovkläderna känns klistrade mot kroppen, lägenhetsväggarna likaså. efter 20 års eftertänksamhet, känslokännande och sinnesforskande vet jag fortfarande inte i vilken låda jag ska lägga mig själv dagar som dessa. hur jag ska trassla ut kreativitetsklumpen i bröstet, hur jag ska ta mig ut på den där promenaden som jag vet vill mig bra ändå. uäk säger jag bara. nu tänker jag sätta mig i soffan och lyssna på mika och skriva i min skrivbok. i alla fall är det min idé nu, den kommer säkert hinna ändra skepnad innan jag ens rest mig bort från datorns skärm. aja. lite gammalt och göttigt ur min allra bästaste vän: skrivboken.