Med kinder som äpplen, ärvda i nedåtled av min morfarsmor. Jag rör mig mellan väggarna, stolsraderna, mostrar, fastrar. Bakom min mamma och jag får höra att jag har det röda håret, minsann. Det röda håret, har inte träffat mina sysslingar förut. Vet knappt vem av Malte och Inga-Lill som är min morfars syskon. Men de skrattar vänligt, jag har växt så mycket sen sist. Det, eller de som krympt ihop med åren. Får kram och klapp över håret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar