hur mitt liv skulle vara med mustasch

hej. jag glömmer inte bort men jag kommer verkligen inte ihåg heller. antingen är allt för dåligt. skört och sorgligt, tungt och dumt. tankar som skalar av sitt eget skinn, blottar sig i ekot. hälsenor som trasslar, tid som kommer bort. trötthet som slår mig ur led. eller. antingen är allt otroligt. magiskt så det gör ont. jag gör allt i ultrarapid, och inget känns svårt. andas med ögonen, tar in allt. skrattar med främlingar, och vet ni hur svårt det är. struntar i att sova. äter allt som smakar gott. säger hejdå utanför min röda port och ingenting står still.
i vilket fall så kommer det i kläm. det här. att sortera, att göra saker med viss självkontroll. att formulera en vardag som både är självklart självständig, stormig och stark.
jag är klar med jag är över hela
idag gick jag upp och åt frukost sedan tittade jag på friends sedan gick jag, sanni och roger till en city farm och klappade på djur och skrattade åt grisar. sedan gick vi hem igen och sen gick jag till caffe lucano och mitt gamla jobb. sen gick jag till nicholson street och försökte hitta dolda skatter (typ mysiga indiska kafeer) sedan gick jag till real foods och spenderade mina drickspengar. sedan gick jag hem och lagade quinoa. sedan åt jag flapjacks och tittade på fransk thriller.
jag är klar med jag är över det. torrt och tråkigt, tydligt och sant. dokumentation avklarad dag. inget får glömmas, allt finns kvar. rädslan.
torrt och tråkigt, jag försöker komma över den nu. fobin. för att saker och ting som är förbi aldrig mer kommer komma tillbaka. resultatet? obetydande uppradanden av sysslor. foton på allt. kilon i överflöd av saker jag ändå aldrig orkar se igenom. så jag tonar ner på dagboksformen, låter kameran vila lite. jag fotar fortfarande, får ändå inte sluta. jag fotar inte ofta men jag fotar mer ofta än aldrig. jag fotar fina hus. jag fotar felix som äter brittiska saker. fotar träd som kyrkogårdstak.
jag försöker göra för mig själv istället för nån annan. eller, så är det helt tvärt om?
snurrigt. nu känns det som att min obekväma säng ska flyga bort. jag mår bra. det är väl kanske det man vill höra, men det är också det som är sant. puss hej.