asså snälla någon. säg mig, vem är det som tänt eld på hösten. det ryms så många tidigare tider i mig nu och jag tror jag jag bor på gotland, i fårösund, i den orangea lägenheten, med rasmus. och jag tror att jag har svarte mosse, biskopsgårdens bästa skog som också min närmaste skog. att det bara är att dra på sig svarta joggingbralls och vandra uppför den hårt asfalterade backen. och så slår det mig. att det är nära också här. bara annan skog med annat vatten. stjärnhimmel att titta på. nya, fina, grannar. och kyrkogården, plötsligt är jag i uppsala. i svettig uppförsbacke påväg till engelska parken, gamla kyrkogården som min allra bästa vän. eviga promenader med jonatan, rebecka.
är ni också såhär? en jag känner sa att hon minns allt i årstider. att hon alltid blir extra känslig på vintern för att vintern ju var hennes och L:s årstid, allt bra och jobbigt som hände då, att det blir som tvång att uppleva det igen.
så: nu när träden utanför mitt fönster lyser brunt vill jag stolt utropa: alla mina tidigare höst, välkomna in i mitt krispiga bröst.

hösten 2011 flyttade jag hux flux ut ur en lat sommar i björklinge in i ett stökigt killkollektiv i biskopsgården. plötsligt med jobb och utan vänner geografiskt nära. läskigt först, men fina människor så som mika och dennis dök snabbt upp. främlingar med hundar blev promenadkompisar och 16 poesikursdeltagare blev ett tryggt fikagäng. ACK. denna magiska höst. jag romantiserar den och att vara 19 unga år varje varje dag. att springa i panik till sista vagnen en måndag från järntorget till kungsportsplatsen, att se min framtida man med kånken och dr martens på buss 20 (har aldrig mer sett han dock?) och att starta varje morgon med att sticka halsduk i sängen.
är ni också såhär? en jag känner sa att hon minns allt i årstider. att hon alltid blir extra känslig på vintern för att vintern ju var hennes och L:s årstid, allt bra och jobbigt som hände då, att det blir som tvång att uppleva det igen.
så: nu när träden utanför mitt fönster lyser brunt vill jag stolt utropa: alla mina tidigare höst, välkomna in i mitt krispiga bröst.

hösten 2011 flyttade jag hux flux ut ur en lat sommar i björklinge in i ett stökigt killkollektiv i biskopsgården. plötsligt med jobb och utan vänner geografiskt nära. läskigt först, men fina människor så som mika och dennis dök snabbt upp. främlingar med hundar blev promenadkompisar och 16 poesikursdeltagare blev ett tryggt fikagäng. ACK. denna magiska höst. jag romantiserar den och att vara 19 unga år varje varje dag. att springa i panik till sista vagnen en måndag från järntorget till kungsportsplatsen, att se min framtida man med kånken och dr martens på buss 20 (har aldrig mer sett han dock?) och att starta varje morgon med att sticka halsduk i sängen.

hösten 2012 flyttade jag tillbaks till mitt älskade uppsala och insåg att det inte var så älskvärt längre, mest stressigt och lite tungt för sinnet. men bra dagar fanns, och de blev som extra bra. då träffade jag rebecka och gick promenader över väärldens vackraste kyrkogård. drömde kreativa drömmar och planerade nervöst resor.

åh, hösten 2013! jag flyttade till fårösund och började folkis. och flyttade snabbt ihop med DEN HÄR PERSONEN, aka Rasmus. ovanpå gamla ICAbutiken bodde vi med bara orangea möbler vi köpt för 100 kr på en laduloppis och hunden Tim, aka timbus2000. ahhhhh brain explosion på denna höst som började väldigt väldigt bra, för att sen iofs krascha lite mer mot vinterns kant, men ja ja, det är en annan årstid, en annan story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar